Tal till kongressen

I går valdes jag till vice ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet. Det är en fantastiskt stor ära. Jag ser fram emot det kommande året! I samband med valet höll jag ett kort tal. Det kan, om någon vill, läsas här:

Kamrater, studentförbundare!

Tack för ert förtroende att tillsammans med förbundsordförande, förbundssekreterare och förbundsstyrelsen leda S-studenter det kommande året.

Jag ska göra allt jag kan för att axla det förtroendet.

Även om det känns extra nervöst att vara förbundets första vice ordförande är det på sätt och vis också skönt att vara först. Ingen kommer i alla fall att kunna säga att jag var sämre än min föregångare.

Studentförbundare!

S-studenter är speciellt. Inte bara inom arbetarrörelsen utan också i svensk politik i stort. Vi har en särskild roll att fylla. Det är att visa att det går att vara radikala, resonerande och refomistiska på en och samma gång.

Allt för ofta tycks det mig som att väljare och valda – ibland också från det socialdemokratiska partiet – börjar se motsättningar här. Som om det inte skulle gå att vända och vrida på saker och ändå komma till punkt. Som om det inte skulle gå att tänka fritt och stort och ändå kunna ta folk där de är för att flytta samhällsdebatten dit vi vill ha den.

Det här är en farlig utveckling. Den skapar onödiga konflikter. Och missbruk av ord. Ett sådant missbrukat ord är "pragmatisk".

Jag vet inte om ni vet det. Jag visste det inte själv förrän jag kollade upp det. Men "pragmatisk" betyder varken handlingsförlamad eller förblindad av opinonsmätningar och fokusgrupper.

"Pragmatisk" har sitt ursprung i både grekiska och latin. På latin betyder det "kunnig i statsangelägenheter". På grekiska "driftig, verksam, till gärning". Med denna definition ser jag gärna ett pragmatiskt studentförbund och socialdemokrati. Låt oss verka för det.

Studentförbundare!

Varje förbundsstyrelse, klubbstyrelse och enskild medlem bör ha följande mål: Att lämna efter sig ett S-studenter som är större och bättre än det var när vi, du och jag, steg in verksamheten.

Men det här årets förbundsstyrelse, klubbstyrelser och alla nu aktiva medlemmar har ytterligare en livsviktig uppgift. Och det är att vinna val så att vi kan erövra framtiden. Vi måste öka stödet för socialdemokratin bland landets studerande.

...

Alla vi här inne brinner för en fri och jämlik värld. Där ute finns det tusentals och åter tusentals som delar våra ideal eller som kan övertygas. Nu går vi ut och värvar dem. Nu sätter vi i gång. Det var inte här det började men det var här det tog fart. Tillsammans gör vi det möjligt!

Tack!

PRO, skatten och välfärden

Med kort varsel fick jag kasta mig in i en allmänpolitisk debatt och frågestund hos PRO (Pensionärernas Riksorganisation).

Hos oss i panelen var huggtänderna vässade och det blev bra studs i diskussionen. Jag lyfte bland annat upp vikten av träffpunkter och servicelinjer – för att skapa sociala mötesplatser och möjligheten att åka kollektivt. Träffpunkterna fyller en social funktion och ger den som kanske sitter hemma ensam mycket en möjlighet att leva ett aktivt liv och skapa sig ett umgänge som ger en mer meningsfull vardag. Utgångspunkten måste vara att behovet av social samvaro knappast försvinner för att man blir äldre och kanske inte är så mobil längre – varför skulle det vara så?

Vi pratade också om våra olika budgetalternativ och vi socialdemokrater fick kritik för att vi föreslår en skattehöjning om 40 öre (Miljöpartiet föreslår 60 öre och Vänsterpartiet 80). På sätt och vis var det bra – för då kunde vi diskutera vilka behov som finns och vilket ansvar vi har som politiker att se till att vi har fungerande barnomsorg, skola, socialtjänst, äldrevård och mycket annat. Och visst finns ett värde i att hålla nere skatten – men inte till vilket pris som helst – jag menar att vi har passerat gränsen om vi ska kunna erbjuda en bra välfärd. Det är dock inte oproblematiskt att kommuner och landsting runt om i riket går fram med skattehöjningar för att svara upp till behoven. Ökade kostnader beror delvis på en statlig politik där reformer inte finansieras - och att nedmonteringar av exempelvis socialförsäkringssystemet har gjort att fler personer behöver ekonomiskt bistånd – en kostnad som hamnar hos kommunen. När kommunerna tvingas höja skatten för att svara upp till behoven höja den för alla – oavsett inkomst – det finns ingen inkomstutjämnande effekt i den kommunala skatten – till skillnad från en statlig skatt som kan ha den effekten.

Men jag tycker inte att det är rimligt eller hållbart att man får springa benen av sig inom exempelvis äldreomsorgen – eftersom nedskärningar har gjort att man har minskat personalen med så mycket som en femtedel på en del boenden. Jag vill inte heller se fler lärare som sjukskriver sig på grund av sin stressade arbetssituation. Eller att personal väljer att gå ner från heltid till deltid för att de inte orkar arbeta heltid längre. Vi har inte bara ett ansvar för verksamheten utan också för den personal som arbetar i verksamheten. Om inte det var nog att konstatera att behoven kräver större intäkter även om vi vänder på varenda sten, finns det en sak till. Att jag tycker att det är bättre att var och en bidrar efter förmåga efter våra behov – att det vi bär gemensamt blir en mindre börda än om var och en ska betala själv.

Skattar bäst som skattar mest? Ett inlägg om SSU:s och LUF:s skatteutspel

I helgen presenterade SSU och Liberala ungdomsförbundet (LUF) på DN debatt gemensamma utgångspunkter för en ny skattereform. Huvuddragen är sänkt skatt på arbete och kapital, höjd skatt på konsumtion och miljöförstöring, slopade skattereduktioner och -avdrag och en mer enhetlig moms. Men vad får förslaget för konsekvenser - strategiskt och sakligt? Och är alla idéer som framförs så kloka?

Reaktionerna
I rådande politiska klimat är naturligtvis utspelet högintressant i sig själv. Det är sannolikt
unikt i svensk politisk historia att ett ungdomsförbund till ett regeringsparti gör gemensam sak med det största oppositionspartiets ungdomsförbund i en så central fråga som skattesystemets utformning. Lägg därtill att de unga liberalerna underkänner stora delar av regeringspolitiken och sensationen är ett faktum.

Att fler resonerar så blir tydligt vid en genomläsning av de många bittra kommentarer som florerat i sociala media av LUF-arnas regeringskollegor [1]. Samtidigt infinner sig förstås frågan: Visste Folkpartiledningen något eller blev den tagen på sängen? Det har i media skvallrats om S-flörtar från ett moderattrött Folkparti.

De socialdemokratiska synpunkterna har huvudsakligen varit positiva. Sveriges nästa finansminister Magdalena Andersson hyllade i gårdagens Expressen (inte tillgänglig på nätet) debattartikeln. Och Socialdemokraterna har som parti länge förespråkat en upprensning i skattesystemet efter den borgerliga regeringens alla härjningar.

Sakförslagen
Jag har tidigare, med hänvisning till Danmark där S nu stöds av blott 16 procent av väljarna, i Dagens Arena varnat för konsekvenserna av att försätta socialdemokratin i en situation där den har regeringsmakten men ändå accepterar att förvalta och fortsätta en borgerlig ekonomisk politik. Den varningen blir inte mindre aktuell genom SSU:s och LUF:s debattartikel.

Därmed inte sagt att artikeln saknar meriter. Inte alls. Alldeles oavsett betydelsen av splittringen inom regeringen är det i sak ytterst välkommet att också vissa borgerliga politiker nu vill rätta till oredan i skattesystemet. Det betyder förstås ett borttagande av "HUS-avdraget" (RUT och ROT) och en normalisering av restaurangmomsen och av arbetsgivaravgifterna.

Men SSU och LUF går längre än så. De föreslår att jobbskatteavdraget avskaffas och ersätts av en annan modell för sänkning av inkomstskatter. Även sänkt kapitalbeskattning föreslås. Både lägre marginalskatt och sänkt kapitalskatt är gamla liberala drömmar som har negativa fördelningseffekter. SSU och LUF tänker sig sannolikt kompensera för detta med höjd fastighetsskatt och avskaffat HUS-avdrag, vilket i huvudsak påverkar höginkomsttagare.

Låga marginalskatter har vanligen gott stöd i nationalekonomisk forskning. Men det måste påpekas att jobbskatteavdraget ändå lett till en skattesänkning på höga inkomster - sannolikt utan att för den skull öka arbetskraftsutbudet hos dem som tjänar mycket. Och den senaste nationalekonomiska forskningen pekar på att höga marginalskatter, åtminstone på riktigt stora inkomster, saknar de negativa effekter borgerliga politiker brukar beskylla skatterna för. Pengarna gör mer nytta som offentliga investeringar [2][3]. Det talar mot SSU:s och LUF:s förslag.

Dessutom finns det andra sätt att "växla" höjd skatt på svår- eller orörliga skattebaser mot sänkt skatt på inkomst. En höjning av grundavdraget är en enkel och fördelningsmässigt bra åtgärd; låginkomsttagare får då en relativt sett större skattesänkning.

Nackdelen med konsumtionsskatter är att de till sin natur är regressiva; givet samma konsumtion betalar en låginkomsttagare en högre andel av sin inkomst i konsumtionsskatt än en höginkomsttagare. Fördelen med konsumtionsskatterna är att de är stabila över tid och också betalas av turister (!).

Den amerikanske ekonomiprofessorn Robert H. Frank presenterar i boken "Frånsprungen - hur ökad ojämlikhet drabbar medelklassen" en intressant tanke: avskaffa inkomstskatten till förmån för en progressiv konsumtionsskatt som betalas på den del av inkomsten som överstiger det årliga sparandet minus ett grundavdrag.

SSU och LUF nämner att höjda miljö- och klimatskatter ska användas för att minska skatt på arbete och rörligt kapital. Det är ingen bra idé. För det första behöver de totala skatteintäkterna öka, bland annat för skolans skull. För det andra leder en övervältring av skatteintäkter till miljösidan på sikt till urholkade skattebaser. Kungstanken i miljöskatterna är ju att de på sikt ska avskaffas genom att den beskattade verksamheten upphör.

Miljöpartiet har tidigare varit öppet om detta. Det är därför de aldrig har gillat inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringssystemet utan förespråkat grundtrygghet; de gröna har erkänt att miljöskatter till slut inte betalas varpå välfärden inte kan upprätthållas. SSU har en annan vision - vi människor måste hjälpas åt, också i framtiden, med den sociala tryggheten. Det kräver att vi avstår skatt för välfärd.

Utifrån artikeln förstår man att förslagen är tänkta att leda till att ungefär lika mycket skatt, totalt sett, tas in som i dag. Om det vore själva poängen vore det ett stort svek av SSU. Men här är man tydlig i texten: SSU och LUF har alltjämt olika ambitioner med välfärden och rättvisan - och därmed om vad som ska stå på sista raden i summeringen av skatteintäkterna. SSU bevarar därmed den enkla men livsviktiga insikten om att det inte går att bedriva socialdemokratisk välfärdspolitik med borgerlig skattepolitik.  

Slutsats
SSU:s och LUF:s intention om ett transparent och sammanhållet skattesystem är bra. Vissa av förslagen kan ifrågasättas utifrån både värderingsmässiga och rent sakpolitiska argument. Och det är av yttersta vikt att SSU och Socialdemokraterna inte medverkar till urholkade skattebaser eller till att bara borgerliga bitar av förslagen genomförs (det brukar nämligen vara lättare att sänka inkomstskatt än att höja fastighetsskatt).

Nya rön inom nationalekonomin bekräftar dessutom det socialdemokratin länge har visat i praktiken - att höga skatter och en god fördelningar främjar ekonomisk utveckling, välfärd och hållbarhet. Eller litet tillspetsat: den som skattar mest kan mycket väl skatta bäst.

Sammantaget är de båda ungdomsförbundens debattartikel ett värdefullt inspel i svensk politik. De stora reformernas tid kanske trots allt inte är förbi.

----
Tillägg: Ett litet minus, förresten, för att det färgade ordet "skattetryck" och inte neutrala "skattekvot" används i SSU-LUF-artikeln.

[1] http://alliansfrittsverige.nu/aktuellt/2013/06/luf-gor-skatteutspel-med-ssu-kolla-alla-dessa-sura-hogertweets
[2] http://www.epi.org/publication/raising-income-taxes/
[3] http://elsa.berkeley.edu/~saez/diamond-saezJEP11opttax.pdf

Mer läsning: Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, DI, SvD 

Skate vid Mejeriet?

I söndags blev jag och andra politiker i Lund inbjudna till en dag med skate och debatt vid Mejeriet i Lund. Vid Mejeriet var det full fart när jag kom. En portabel ramp var under konstruktion och hade jag inte varit så rädd för att slå mig hade jag gärna provat på att åka. Sist jag provade slog jag mig rejält och sedan dess är jag hellre betraktare på säkert avstånd.

Debatten var kort, intensiv och engagerande och även skaetarna som var på plats ställde frågor till oss. För egen del kunde jag inte annat än instämma i flera av frågorna – exempelvis varför man behöver utreda en skatepark vid Mejeriet ännu en gång? Varför inte bara bestämma sig för att det är ett bra läge? Centralt, nära till kollektivtrafik, nära Kulturmejeriet, vägen utanför som dämpar buller från anläggningen. Skatearna vill ha den där, mejeriet vill ha den där, Kultur- och fritids utredningar visar att det är den bästa platsen. Pengarna för anläggningen finns i budgeten. Vad väntar man på?
Skate vid Mejeriet skulle inte bara vara bra för åkarna .- det skulle ge en mer levande och använd stadspark – något som har ett värde i sig. Kommunen skulle sedan ha en möjlighet att utforma anläggningen tillsammans med åkarna.

Detta är vårt förslag till Lunds skateare. Sätt spaden i marken, och gör det vid Mejeriet!

Ett nytt partiprogram - det är detaljerna som gör det

I veckan klubbas ett nytt socialdemokratiskt partiprogram. Senast det hände var 2001. Socialdemokratiska studentförbundet har varit aktivt i processen att ta fram ett nytt förslag. Vi lämnade i december in ett ambitiöst remissvar, längre än själva programmet!

I februari, när partistyrelsen presenterade sitt slutgiltiga förslag till nytt partiprogram, kunde vi konstatera att vi i många viktiga frågor blivit lyssnade på. Så till exempel slår partiet åter fast att demokratins princip ska utvidgas till att omfatta hela samhället. Så har skrivningarna om ökat inflytande för de anställda över sin arbetssituation och sin arbetsplats skärpts. Så har den feministiska analysen fördjupats, liksom analysen av rasismen. Programmet är nu mer välskrivet, mer sammanhängande och det går tydligare att följa den demokratiskt socialistiska samhällssynen.

S-studenter hade ändå önskat mer. Partiprogrammet slår förvisso fast att den ekonomiska tillväxten inte kan fortskrida så som den hittills gjort - med ständigt ökade utsläpp och ökat resursuttag. Men något egentligt alternativ finns inte. Förhoppningen ställs till teknikutvecklingen. S-studenter bejakar självklart forskning, men vi menar att en framtidspolitik värd namnet måste syfta till att ge människor mer tid - till varandra, till kultur, till återhämtning och reflektion. Det vore både socialt och ekologiskt hållbart.

I grunden och botten är det fysik och biologi som sätter gränserna för vår civilisations utnyttjande av jordens tillgångar. Det måste också socialdemokratin acceptera. Det är ingen förlust. Vi kan skapa en bättre värld, också utan massiv ekonomisk tillväxt av traditionell typ. Frågan är om inte det också är nödvändigt!

Till sist, mitt i debatten om vinster i välfärden, individualiserad föräldraförsäkring, 90 dagars-garanti och alla andra trängande dagspolitiska frågor, måste också något detaljartat sägas om det ideologiska, om enskilda skrivningar i partiprogrammet. Det är i detaljerna det goda - och det mindre goda - skapas.

Partistyrelsens förslag innehåller, i stycket om en ideologisk beskrivning av solidaritet, följande mening:

"Rättvisan uppstår först då även de som inte farit illa uppröras av orättvisan."

Den formuleringen reagerade vi S-studenter direkt på i höstas. Vi trodde också att den försvunnit. Men den finns kvar, tyvärr. Läs den igen. Vad säger den egentligen? Inte leder någon annans ilska automatiskt till ökad rättvisa. Inte tillkom kollektivavtal eller den politiska demokratin för att direktörerna och adelsaristokratin plötsligt tyckte synd om alla människor som slet ut sig på det tidiga 1900-talets arbetsmarknad utan att få välja sina riksdag.

Jämlikhet och rättvisa uppstår inte på grund av någon annan. Det är bara vi själva som råder över det, genom politisk kamp och politiskt arbete. Det har socialdemokratin alltid insett. Se till att den fortsätter att göra det! Stryk den citerade skrivningen. Stycket blir bättre utan.

Vad händer på SUS i Lund?

Den senaste tiden har larmrapporterna om stress dålig arbetsmiljö avlöst varandra. Ett vite på drygt fyra miljoner är utfärdat av arbetsmiljöverket på akuten i Lund. Jag var på studiebesök på barnintensiven, barninfektion och akutavdelning 8 samt den "stora akutmottagningen" på sjukhuset i Lund i måndags tillsammans med Morgan Johansson. Tanken var givetvis att få en bättre bild av verksamheten - genom att få möjlighet att sitta ner och prata med personalen och höra hur de ser på saken.

33 av 45 sjuksköterskor på barnintensiven i Lund har sagt upp sig i protest mot att arbetsgivaren vill försämra deras arbetstidstidsavtal. På barnintensiven bedriver man intensivvård av barn (detta förstod man givetvis på namnet). Det kan röra sig om barn med hjärtproblem som behöver operationer. Barn som av olika anledningar behöver dialys och annan slag av avancerad sjukvård. Patienterna komemr från hela Sverige. Att sjukvården dessutom rör små barn gör det hela än mer komplicerat. Detta är personal som har gedigen erfarenhet och kompetens. Kliniken förser hela Sverige med avancerad sjukvård för mycket svårt sjuka barn.

Vad händer med klinikens verksamhet om 33 av 45 sjuksköterskor försvinner?
Och är kraven helt orimliga?

Sjuksköterskornas krav är, enligt uppgift, att få behålla sitt gamla avtal. Inte mer än vad de har nu – utan samma villkor som de har nu. Det borde inte vara omöjligt att komma överens kan man tycka

men kanske nödvändigt?

 

Studiebesök på akuten i Lund



Äldreboendet som försvann

Igår diskuterades äldreboendet Norregårdens framtid i Kommunstyrelsen. Äldreboendet stängdes på grund av knapp ekonomi och resursbrist för nära ett år sedan och ska nu omvandlas till ett boende för akut hemlösa och personer med bland annat missbruksproblematik.


Det är i och för bra att kommunen bör fortsätta att hyra Norregården och välkomnar att kommunen bygger ut sin kapacitet för att hantera hemlösheten. Därför röstade vi för förslaget. Den rödgröna oppositionen har ju under flera år försökt att lyfta att majoriteten måste ta sitt ansvar för att lösa hemlösheten och kommit med förslag på lösningar – till exempel genom att arbeta efter modellen bostad först. Och kategoriboenden är ingen långsiktig lösning. Det hade därför varit bra att undersöka möjligheterna till att hitta andra mer ändamålsenliga lokaler skulle undersökas. Och det hade också varit bra att man kunde se till att förändringarna av Norregården görs på ett sådant sätt att boendet enkelt kan göras om för att användas som särskilt boende om behovet skulle uppstå.

Ett grundläggande problem för att komma till bukt med hemlösheten är givetvis bostadsbristen som bara kan lösas genom byggandet av fler bostäder så att alla kan få den trygghet och fasta punkt i tillvaron som ett eget hem innebär. För att kunna ge våra äldre den vård och omsorg de behöver inom ramen för särskilt boende ser vi också att vi kommer att behöva den kapacitet som försvinner när Norregården inte längre används. Därför vill vi att den fortsatta användningen av Norregården sker på ett sådant sätt att en omställning till Vård- och Omsorgsnämndens användningsområde ska kunna ske utan alltför stora kostnader när det behovet uppstår.

Det är annars lätt att man väger två grupper av personers intressen emot varnadra – intressen som båda är viktiga och behöver tillgodoses. Vi vet också att behoven för båda grupperna kommer att öka bara inom ett par år. Då verkar det inte särskilt framtidsinriktat att lägga ner ett nyrenoverat, fungerande äldreboende för att sedan göra om det för annan verksamhet?
Vi måste ha lösningar både för hemlösa personer och äldre i behov av särskilt boende.